Sköt om din syn

Synen är ett av våra viktigaste sinnen. Vi tänker inte särskilt ofta på hur mycket synsinnet betyder för oss. Människan får ungefär åttio procent av all sin information via ögonen. Den kunskap som synen förmedlar sträcker sig från människans omedelbara omgivning - rum, föremål och andra människor - till kunskap via massmedierna om fjärran ting och orter. Ögat överför information om former, färger, mängder, avstånd - och t.o.m. känslotillstånd genom att ge kunskap om andra människors ansiktsuttryck.

Seendet är en komplicerad process. Ljusstrålarna kommer in i ögat via pupillöppningen och träffar linsen som ligger bakom pupillen. Ljuset bryts i linsen till näthinnan på ögonbotten där synsinnescellerna, stavarna och tapparna, ligger. Ett öga har ca sju miljoner tappar. Med hjälp av dem ser människan i dagsljus och kan urskilja färger. Det finns särskilt mycket tappar inom området för skarp syn (gula fläcken) som upptar ett område med 2,5 mm diameter på ögonbotten. Med hjälp av stavarna kan människan se i svagt ljus. Ett öga har ca 130 miljoner stavar. När ljusstrålarna träffar näthinnans synsinnesceller, sätts fotokemiska förändringar igång i cellerna. Förändringarna leder till elektriska impulser som via synbanan går till hjärnans syncentra som sänder den information som uppkommit vid observationen vidare till hjärnans olika delar för koordinering av hjärnans olika funktioner. Man vet ännu inte hur denna sammanfogning och analys av data sker i hjärnan.

När man undersöker ögonens kondition fäster man i allmänhet uppmärksamhet vid följande saker:

1. Synskärpan

Synskärpan undersöks med det välkända E-testet. Den normala synskärpan ligger mellan 1.0 och 2.0. Härvid fokuseras de inkommande ljusstrålarna på centrum av området för skarp syn. Om ögat inte är normalsynt behövs det glasögon för att korrigera fokuseringsstället.

2. Eventuella förändringar i synfältet

Med synfältet avses det område som man kan se samtidigt. Synfältets centrum är det område där vi ser skarpast. Skärpan i synfältets periferi är dålig men med hjälp av randområdena urskiljer man rörelser, konturer och större detaljer. När man undersöker synfältet kan man upptäcka bl.a. följande förändringar:

- Bortfall av delar av centrala synfältet varvid en person inte kan se skarpt. Med åldern sker det hos de flesta förändringar i det centrala synfältet.

- Synfältet kan bli ett kikarsynfält eller också kan känsligheten i fältets olika delar vara ojämn. Halva synfältet kan fattas.

3. Ljus- och mörkeradaptationen

Ögats förmåga att adaptera (vänja sig) till olika belysningsförhållanden försvagas med åldern, samtidigt som benägenheten att bländas ökar och man får svårt att klara sig i svagt ljus. Ljuskänslighet kan också vara tecken på en ögonsjukdom.

4. Ackommodationen

Också ögats förmåga att ackommodera (ställa om sin skärpa för objekt på ett visst avstånd) försvagas med åldern: linsen fokuserar inte ljus från objekt på nära håll lika effektivt. Redan 40-åringar behöver skaffa sig läsglasögon för att förbättra närsynen.

5. Förmågan att urskilja kontraster

Dvs. förmågan att urskilja skillnader i ljusstyrka mellan bredvidliggande ytor. Förmågan att upptäcka konturer, former och detaljer baserar sig på att man urskiljer kontraster.

6. Färgseendet

Färgseendet berättar hur ögat urskiljer färgtoner. Färgseendet försämras vanligtvis vid alla sjukdomar i ögonbottnen och synbanan.

7. Ögonmusklernas funktion

Kontrollen av ögonmusklerna kan försvagas vid vissa ögonsjukdomar.

Försämringen av synsinnet kan bero på såväl någon ögonsjukdom som på åldrande. Bl.a. makuladegeneration (åldersförändring) av ögonbottnen, glaukom och diabetes kan förorsaka försämring av synen. Synnedsättning är ett mycket allmänt problem. Enligt Mini-Suomi-undersökningen, som arrangerades på 1980-talet, har 300 000 finländare problem med att läsa vanlig tidningstext. Enligt undersökningen fanns det då 40 000 personer i Finland som klassificeras som synskadade, av dessa är 5 000 helt blinda.

Synen kan ofta förbättras med glasögon, vid behov med speciallinser. Genom att korrigera belysningen (inte nödvändigtvis genom att öka belysningen utan genom att rikta den rätt) och genom att sköta om bländningsskydd når man också goda resultat. Man kan också underlätta seendet med förstoringsglas som finns att få för många olika ändamål. Lästelevisionen är ett hjälpmedel som man kan använda för att förstora en text t.o.m. 40 gånger på skärmen.

Den bästa vården för ögonen är god vård av allmänkonditionen och motion som får syret att cirkulera i blodomloppet. En daglig, liten dos aspirin kan ha en liknande effekt. Också antioxidanter tycks motverka ögonens åldrande. Det lönar sig att skydda ögonen mot alltför kraftigt solljus med solglasögon. Man bör också skydda ögonen mot alla slags flygande föremål och kemiska ämnen. Man borde lära barnen att akta sina ögon, till exempel kan ett våldsamt snöbollskrig vara farligt för ögonen.

 

Det är viktigt att låta kontrollera ögonen regelbundet. Redan de som är yngre än 30 år borde låta kontrollera ögonens konstruktion, även om synen i skolan hade konstaterats vara normal. Vid kontrollen kan man upptäcka risken för akut glaukom, som kan förebyggas med vård. Likaså kan här upptäckas eventuella ärftliga ögonsjukdomar. Fr.o.m. det fyrtionde levnadsåret borde man gå hos ögonläkare åtminstone med några års mellanrum. Optikern förnyar glasögonen och undersöker eventuellt ögontrycket, men ögonläkaren upptäcker bäst sjukdomar i inledningsstadiet.